Kiss och vätskebalans.

Det skall erkännas direkt.
Jag tar inte hand om min kropp.
Jag tränar inte och jag är inte speciellt noga med vad jag
äter och vad jag dricker. Jag är framför allt inte noga med
i vilka mängder jag intar mat och dryck.
Det har medfört vissa synbara effekter.
Främst på vätskebalansen tydligen.
Jag har aldrig tänkt på saken förrän häromdagen,
då en annan person för första gången kommenterade mitt kiss.

Grejen var att jag glömde - vilket är sällsynt bör påpekas -
att spola på toaletten efter mig i söndags.
E som använde toan strax efter mig, valde förvånande nog
inte att kommentera min slarvighet utan gick direkt på
kvaliteten på mitt urin. Hon sa:
-Mats, hur mycket dricker du på dagarna egentligen?
Jag var ovetande om att någon annan tittat på mina ynka droppar och sa:
-Rätt mycket. Mest kaffe.
-Ditt kiss är brunt. Du måste börja dricka vatten ockå.

Jag vet ju om det här, men gillar inte vatten och
tycker att det borde finnas någon slags genväg.
Nånting som funkar för oss som tycker det är tråkigt att dricka vatten.

För några år sedan tyckte jag att jag hade hittat den.
En kompis i Malmö tipsade mig om att det fanns en
produkt på apoteket som kallades för
"vätskeersättningsmedel". Den skulle hjälpa min kropp att
få bukt med min ovilja att dricka något annat än kaffe och sprit.
Man använde det egentligen till bebisar som hade diarré
men en sidoeffekt var att det skulle vara bra mot en hederlig
vuxen uttorkad bakfylla också.
Glad i hågen och sjukt bakfull begav jag mig till apoteket.
Väl framme vid disken blev jag plötsligt osäker på vad det hette:
- Jag skulle ha sånt där...eh...vätske...sånt man har mot....eh?
- Du menar vätskedrivande? Mot urinvägsinfektioner? sa expediten.
- Precis! sa jag lättad och köpte två paket.

Jag kan berätta att när jag senare, efter att ha tuggat i mig
hela sju tabletter, förmodligen aldrig varit så nära döden.
Jag kissade illröda, små droppar som gjorde ont i
njurarna varenda gång jag försökte klämma fram dem.
I panik över utebliven effekt, och att jag i min värld var på
väg att dö av bakfylla ringde jag sjukvårdsupplysningen.
-Drick vatten. Massor av vatten sa de.
-Jag tycker inte så mycket om det, sa jag.
Finns det inga tabletter jag kan ta?
-Nä tyvärr, sa hon och la på.

Så nu vet jag. Det finns inga genvägar till det perfekta kisset.
Men det betyder inte att jag dricker mera vatten.
Jag har hittat den rätta tabletten i stället.
Jag kissar fortfarande brunt ocht jag hävdar med
bestämdhet att det är GODARE med kaffe och cigg.
Fy fan för tabletter med citronsmak blandat med nikotintuggummi.
Men vad gör man inte för sina nära och kära?